MORS DAG

Ă ren gĂ„r, saknaden finns Ă€nnu men jag vet att du Ă€r dĂ€r nĂ€r jag behöver dig. Ălskar dig, saknar dig â„ïž
31 Juli 2003 đïž

Ă ren gĂ„r, saknaden finns Ă€nnu men jag vet att du Ă€r dĂ€r nĂ€r jag behöver dig. Ălskar dig, saknar dig â„ïž
31 Juli 2003 đïž
Just nu, precis hĂ€rutanför oss sĂ„ har de hundutstĂ€llning. De Ă€r folk som pratar i mikrofon, hundar som skĂ€ller. De kör allt frĂ„n lydnad, dressyr ja men allt. Detta vĂ€cker sĂ„klart minnen frĂ„n dĂ„ jag hade hund. Jag hade tre chihuahuor tidigare och jag Ă€lskade dom mer Ă€n livet sjĂ€lv. Titti, Meja och lillaMy đïžâ„ïž TyvĂ€rr finns inte dom kvar men de gav mig kĂ€rlek som ingen annan kan.

Nog saknar jag att ha hund och blir det hund igen i framtiden sĂ„ blir det just chihuahuor för de Ă€r en fantastisk hundras. Dessa smĂ„ gullnosar Ă€lskade att Ă„ka bil, fara ut i skogen och fiska, grilla korv och följa med pĂ„ alla Ă€ventyr man bara kunde komma pĂ„. De lĂ€rde sig sök och andra trix, ja de var helt underbara đ„° Saknar er flickor, som fan!
Lugn och stilla kvĂ€ll för oss. God hĂ€rlig middag och bara lugnet runtom. Ute Ă€r det sĂ„ himla skönt och det luktar sĂ„ gott om syrenerna och allt annat som hĂ„ller pĂ„ att blomma ut för fullt. Dock fick jag ta 2 Kestine tidigare idag dĂ„ pollen Ă€r i ett virrvarr just nu. PĂ„ fotbollsplanen hejar dom och tjoar, de verkar ha roligt. Vilket pĂ„minner mig Ă€n en gĂ„ng om mitt stackars knĂ€ som inte verkar vilja bĂ€ttre. Ăven om jag vet vad fysioterapeuten sa, att det kan ta sin tid men att man inte ska ge upp om det, sĂ„ kĂ€nns det ganska surt att inte kunna göra sĂ„nt man kunde förut. Som att gĂ„ i trappor.
Första myggan kom pĂ„ besök in i vĂ„ran lĂ€genhet, den satte sig pĂ„ Andreas arm vilket inte förvĂ„nade mig ett dugg dĂ„ jag har vaccinerat mig tre gĂ„nger för covid Ă€r det som att de undviker mig. Ja jag slog ihjĂ€l myggan ganska sĂ„ snabbt, jag tror inte ens att Andreas hann reagera pĂ„ det men la myggan Ă„t sidan och sa ”Det hĂ€r Ă€r Theas kvĂ€llsgodis” vilket fick mig att le dĂ„ inte sĂ„ mĂ„nga dĂ€rute bryr sig om husdjur som tamrĂ„ttor. Givetvis har man fĂ„tt den frĂ„gan ”Varför har man rĂ„ttor ens?” Vilket kan göra mig en aning förbannad, men dĂ„ kommer alltid meningen ”Ja, varför har katter? Varför har man hundar” Dock hĂ„ller jag de meningarna för mig sjĂ€lv för det Ă€r vĂ€l tydligen det man ska göra nuförtiden?!


HÀr har vi tvÄ rÄttgrabbar som jag Àgde förut med mitt ex. Och som alla vet sÄ lever inte tamrÄttor sÄ lÀnge som vi hade önskat men de sÀtter alltid djupa spÄr i ens hjÀrta och man Àlskar dom mer Àn man Àlskar sig sjÀlv nÀstan. Den som aldrig har Àgt rÄttor eller finner de fina personligheterna i dom kan aldrig förestÀlla sig eller ens förstÄ vilka underbara varelser de faktiskt Àr.