Hallå hallå på er! 🙂

Bara för att jag fick det där samtalet från läkaren så fick jag lite hopp om mänskligheten. Det kanske finns några som bryr sig om mig och mitt mående och hur jag faktiskt mår. Wow säger jag, annars har jag varit sjukt besviken och väntat sen juni månad för att få professionell hjälp från KBT och psykiatrin. Bara för att jag är kvinna, är jag mindre värd då menar dom?

Jag har tränat i ungefär 15 minuter, tack vare denna pepp att de äntligen lyssnar på mitt rop av hjälp. Efter träningen så hoppade jag in i duschen en stund. Och nu blir det vanilj och blåbärskvarg till mellanmål. Gud så gott!