Det är svårt att ta in. Man känner sig så ensam. Tårarna har rullat nerför kinderna. Min älskade underbara D har tröstat mig, lyssnat på mig. Men ändå är saknaden alldeles för stor.. bara en dag efter mammas årsdag så lämnar du oss. Nej, jag kan inte sluta gråta.. du var så fin när du låg i min famn. Du knastrade tänder, du ploppade ögon och tvättade mig/tröstade mig. Det var precis som att du sa till mig: ”Det är ingen fara älskade du, jag har haft de bra hos er.. var inte ledsen, snälla gråt inte över min bortgång. Jag älskar er!”

Alaska, du är saknad!